“Jag är ofta ute i naturen och letar. Det är en viktig del av min egen utveckling. Det är en fantastisk förmån att få jobba med ädelsten från min egen trakt.”
Göran Söderström
Göran Söderström, Lannavaara
Guld- och silversmed
Text av Göran Lundin, 2021
Göran Söderström är guld- och silversmed, bosatt i Lannavaara. Det slår mig genast att vi har guld gemensamt. Jag har själv skrivit en roman om guld, guldstölder och guldframställning på Rönnskärsverken i Skellefteå: Guldmakarens hemlighet. I ett steg under processen, får man fram en svart sand med mycket hög guldhalt. Men ingenting skvallrar om att det är guld.
”Lustigt, säger Göran, som sitter i sin verkstad i Lannavaara, jag har samma känsla ibland när jag jobbar. Innan syrabadet, när man bränner och värmer materialet, kan man inte förstå att det handlar om guld. Visst är det en metall som är lite speciell att jobba med, eftersom det är så dyrt. Guldpriset är svindlande högt, speciellt om karathalten är hög. I stället jobbar jag mycket med begagnat material. Guldskrot som finns hemma hos privatpersoner. Sådant är enkelt att smälta ner och göra nya föremål av.”
Intresset för guld- och silversmide började tidigt hos Göran.
”Släktingar till mig hade, och har fortfarande, ett stensliperi här i Lannavaara, som heter Kristallen. När jag var grabb jobbade jag där varje sommar och lärde mig mycket om hantverket. Så småningom började jag göra smycken. Jag fick också lära mig hur guldvaskning går till. Det går att hitta små guldklimpar om man är tålmodig. Min farbror har varit en ivrig guldvaskare och när de startade sliperiet hade de vaskning som en extra sommaraktivitet. Det har de fortfarande.
Från början handlade det för Görans del endast om silversmide. Han gick en kvällskurs hos Per Isak Juuso och därefter en tvåårig silversmedsutbildning i Leksand. Det stora språnget kom när han kom in på Guldsmedsskolan i Köpenhamn.
”Men för att få gå där måste jag ha en lärlingsplats hos någon guldsmed. Jag försökte hitta någon i närheten av skolan, men i stället fick jag en anställning i Kautokeino i Nordnorge! En helt fantastisk förmån. Det slutade med att jag flyttade dit och sedan pendlade till Köpenhamn för att vara med på kurserna där. Hela utbildningen tog sju år.”
Idag är Göran halvtidsanställd på Kristallen, där hans karriär en gång började. Dessutom är han medlem i hantverkskooperativet Ateljénord i Kiruna, som har en egen butik i staden.
”Det är där jag säljer det mesta av min produktion.”
Göran har förmånen att bo i en del av Sverige där det finns mycket natursten.
”Till exempel bergkristall och epidot. Det senare är en grön sten med en mycket vacker lyster. Och bergkristallen går att slipa så att den nästan ser ut som en diamant. Jag är ofta ute i naturen och letar. Det är en viktig del av min egen utveckling. Det är en fantastisk förmån att få jobba med ädelsten från min egen trakt.”
En specialitet för Göran är hans silverkottar från al. Han bygger in dem i gips och skapar på så sätt en form som han sedan kan fylla med flytande silver.
”Processen går till så att jag tar en björkkvist och vaxar den. Oftast blir det just björk, eftersom vi alla har ett förhållande till det trädet. Men det kan också vara rönn eller asp. Eller fröställningar till olika blommor. Sedan fäster jag alkottarna på stammen i olika variationer. Därefter trär jag en cylinder över alltsammans och fyller den med gips. Nästa steg är att bränna bort det ursprungliga materialet i en brännugn. Det är en traditionell metod som kallas Förlorad vaxform. Nu har jag alltså skapat en gjutform som går att fylla med flytande silver.
”Idag skulle jag väl kunna utveckla processen, skapa den perfekta kotten och sedan massproducera. Men det vill jag inte. Det ena föremålet ska inte vara det andra likt.”
Allt han gör är förstås hantverk, men allra tydligast kommer detta fram i arbetet med guld, som är mycket formbart.
”Guldsmide är verkligen handarbete! Ibland skissar jag innan, ibland blir det bara. Ibland har jag en grundtanke. ”
Göran jobbar även mycket med samiskt dräktsilver. Han har själv samiskt påbrå och inspireras av den samiska traditionen.
”Samerna har många bruksföremål som ger mig idéer. Jag har hittat spännande mönster i gamla ostformar av trä, som användes förr. Sådana mönster har jag överfört till broscher.
Men silver är inte ett helt okomplicerat material i den samiska världen.
”Silversmide har blivit populärt dom senaste fyrtio-femtio åren, men silver förutsätter gruvbrytning i stor skala, en mycket kontroversiell näring i Sapmi. Jag har själv varit i Aitik med dess gigantiska dagbrott. Det är ingen vacker syn. Jag försöker därför tänkta på ursprunget och när det gäller guld är jag ofta inne på återbruk. Dessutom har jag gjort smycken av vaskat guld från Finland.”
Guld och silver skiljer sig åt bland annat när det gäller värmeledningsförmåga. Det är viktigt för Göran när han jobbar med metallerna.
”Guld leder inte värme på samma sätt som silver. Därför går det att punktvärma guld och därmed jobba mer med detaljerna. Det räcker med en gasolbrännare för att göra guldet hanterbart.”
Ibland har det blivit större jobb för Göran. Han fick en beställning från Luleå tekniska universitets femtioårsjubileum. Det handlade om armband och nyckelringar, med universitetets logotype. Då kom även titan till användning.
”Titan går att värma med en speciell teknik så att man får fram regnbågens alla färger.”
Ibland producerar han mindre serier av örhängen i just titan. Men när det kommer till beställningar ska föremålen oftast anpassas individuellt.
”Just nu håller jag på en guldring, som ska utformas på ett speciellt sätt. Då tar det lång tid.”
Jag kan inte låta bil att berätta för Göran att guldgjutaren Sverker Lundgren på Rönnskär utanför Skellefteå, som jag porträtterat i boken Guldkorn - medmänniskor i Skelleftebygden, genom åren har gjutit mellan 18-19 000 guldtackor i 24 karat. Varje tacka väger 12 kilo. I dagens värde handlar det om flera miljarder kronor. Och att mycket av världens produktion går till Indien, där man framställer smycken i guld.
Han skrattar.
”Jag har faktiskt försökt få tillstånd att besöka guldverket på Rönnskär, men fått avslag. Egentligen borde det inte vara några hemligheter eftersom guldframställning är känd världen över.”
Fast när det gäller Rönnskär handlar nog hemlighetsmakeriet mycket om den teknik som används för att utvinna guld ur komplexa malmer med mycket låg guldhalt. Göran har klarat sig bra trots det uteblivna studiebesöket.
”Någon guldtacka har jag inte råd att ha liggande. Ibland köper jag några gram finguld, som jag sedan blandar med silver och koppar till 18 karat. Där går gränsen för vad som lämpar sig för smycketillverkning. 24 karat, då blir det för mjukt.”